Hej!

Ikväll har jag varit med David och våra två kungliga ungar på Håkan Hellström-filmen. Jag grät å grät och skrattade och njöt och blev sentimental å lite kär men fick mest av allt förhoppningar om att det kan bli bra, iaf att det kan bli bättre. Jag blev så glad att HH fortfarande kan ge mig den känslan, och när jag tittade på
mina sönder så såg jag även i deras ansikten att Håkan redan har börjar så
det där fröet i deras stora hjärtan. Man ser det liksom i ögonen. Jag börjar även bli rörd över tanken att jag älskar tonåringar, tonåringar som
blir fanatiska och så uppfyllda av musik. Man har ju själv varit där. Å jag kan nästan se det framför mig hur allt kommer va om 8 år, tonårsmorsa med två ödmjuka och måstelevalife-kids. Ser så himla mycket fram
Emot framtin!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/d01/6463072/files/2014/12/img_1631.jpg

Publicerat i Okategoriserat | Lämna en kommentar

I love love love her

1309197417635_9959271

Publicerat i Okategoriserat | 2 kommentarer

Söndag

IMG_1580.JPG
Jag är så himla avundsjuk på er, många av er iaf. På er som verkar så otroligt glada, som lyckas ha en ”god attityd och tänka positivt. Ni som kan se allt som en klurig utmaning å gå in med öppet sinne. Själv är jag ledsen. Mest hela tiden. Jag missunnar er inte denna glädje ni försöker känna. Jag avundas er. Jag orkar bara inte. För i mitt liv är det motgångar som har fokus just nu, små små små, små bäckar små. Så små. Men en 175 cm
lång brud med alldeles för dåliga nerver kan inte hantera allt smått som växer.

Jag vet inte vad jag vill med
Detta, träffar er ibland som
Säger att ni saknar min blogg men det här är ungefär allt som
Finns. Och det är inte så jävla upphetsande va?

Julkorten på mina ungar är iaf fab. Men det är inte jag som gjort dom
Utan mina fina vän Julia.

PS: vi tar väl hand om
Varandra? Även dom som vi inte känner/lärt känna än, dom som sitter på våra gator och behöver vår hjälp. Vi hjälps åt va? Bra!

Publicerat i Okategoriserat | 5 kommentarer

aj

Detta sår påminde inte om de andra, medan de andra läkte med sårskorpor så fortsatta denna att blöda och blöda. Likt ett felvinklat rakbladssår på knäet så strömmande den röda saften ner utan att sluta. Torkade jag bort det så hade ny rand uppkommit på bara några millisekunder. Det gjorde inte speciellt ont, men det störde mig.

Publicerat i Okategoriserat | Lämna en kommentar

Söndag

IMG_1059-0.PNG

Bild | Posted on by | 1 kommentar

OCEAN

Det stormar så hårt här utanför att jag tror väggarna snart går sönder. Det är väl så när man bor i ett gammalt trähus, allt knakar och har sig. Läskigt är det iaf.

Hörrni, nånting har hänt i mitt huvud som gör att jag hela tiden går och känner mig ensam och ledsen. Ledsamheten är jag väl rätt bekant med men den här vidriga ensamheten som jag aldrig har känt mig en del av, den är vidrig.

Förut kände jag att jag tillhörde nåt stort hela tiden, det fanns hela tiden nåt att luta sig mot, nu känner jag inte så längre. Jag ringer ingen när jag är ledsen, jag blir jättelättstött av de minsta saker och jag känner att jag inte har nåt utrymme att kunna visa det för när som helt försvinner även de sista. Detta resulterar såklart i att jag andas dåligt samvete, a l l t ä r m i t t f e l, om jag bara skärper till mig är jag inte längre jobbig, jag måste va glad och kärleksfull, inte arg eller sur. S K Ä R P N I G. Med det funkar ju int, det slutar med att jag stannar i min lägenhet och vill inte träffa nån, vilket får mig att känna mig som en dålig vän och hela jävla skiten börjar om igen. Ibland när jag ringt typ mina närmaste vänner som inte bor i Umeå, när jag skickat fina sms till dom som bor i Umeå, när allt liksom är balanserat, då kan jag ta en paus, en fem-minuterspaus från detta jävla dåliga samvete, då är jag lycklig.

Jag har tappat det, ingenting fucking funkar nå mer, jag tippar över när som helst.

Det känns som om allt förändrades förra sommaren, jag är inte återhämtad än, det jobbiga är att man inte tycker om sig själv, spelar ingen roll då hur omtyckt man kan tänkas va, för när man ser precis noll bra saker med sig själv är det ju helt omöjligt att tro på andra.

Publicerat i Okategoriserat | 5 kommentarer

Hemma

_MG_5577

När jag går hemma och hänger med sjukt barn så kryper den vidriga rastlösheten sig på så fort jag tappar koncentrationen, så fort jag får slut på dagens uppgifter eller börjar sväva iväg i tankarna så startar den där pirriga känslan i kroppen som jag hatar så mycket. De här senaste dagarna har jag använt detta ”tillstånd” till att skriva upp alla saker i detta hem som skulle kunna fixas, små och stora saker, högt och lågt, och fan alltså, det var en sjukt bra ide. Nu fattas bara cash och tid och ork, det man har så mycket av ni vet!

_MG_5568

Tex skulle jag behöva måla om/göra klart i kidsens rum, jag skulle behöva rensa bort saker, man behöver kanske inte asmånga tidningsurklipp på LAN Gurls på kylskåpet, jag skulle behöva byta klädsel på soffan, måla om stolarna, måla i mitt sovum. byta golv i badrummet, sätta upp lite tavlor, fixa nåt bra ställe för mina kläder osv osv osv osv

_MG_5563

okej kanske inte var så bra ide detta ändå, känner mig asstressad nu…

_MG_5560

Spenderar nog tiden på Rederiet istället, gratis och härligt.

Publicerat i Okategoriserat | 2 kommentarer