Sista dagen!

Om ni inte vill ha så här tråkigt som jag hade alldeles uppklädd och ensam så tycker jag verkligen att ni ska va med och tävla om festivalpass till madefestivalen. Ikväll 21.00 utser jag fyra vinnare. Coolt va!

Idag säger jag hejdå till dåligt samvete och skuldpilar.

Man gör sitt bästa utifrån ens egen tid, lust, ork, ekonomi, hjärta. PUNKT.

JAG gör mitt bästa utifrån min egen tid, lust, ork, ekonomi, hjärta. punkt.

Being human!

TÄVLING!

Jag har fått äran att lotta ut fyra stycken festivalpass till Madefestivalen. Länk till deras hemsida finns HÄR. Kolla in den för lineupen i år är inte dålig. Mina två största peppakter är How to dress well och fantastiska Ladysmith black mambazo.

Jag tänkte så här, skriv i kommentarsfältet vad som får dig att vilja bli en bättre människa så väljer jag ut fyra stycken favoriter på söndag. ”Vinnarna” meddelas sen av made om hur ni får tag på era pass.

Vi ses på MADE!

xoxo

Kids 2.0

Jag tänkte på en sak i natt, att det var länge sedan jag skrev nåt om A & J. Minns förr i tiden, då tyckte ni alltid att jag var så vettig, i min mammaroll alltså. Funderat lite på det och undrar vad som var så vettigt med mig då?
Ärlighet och att våga visa sig svag är uppskattat, det behövs, det är jobbigt att tvingas vara stark och att le och att banka huvudet mot väggen i smyg och komma ut med perfekt frisyr och skaka av sig det och inte berätta vad som händer när ingen ser. Alltid vara nöjd och tacksam över livet. Barnen är det bästa som hänt dom förändrade mig osv.

Jag var också vettig pga att jag och min man lät bli att klä ut våra barn i könsstereotypiska färger, det blev som det blev, det vi gillade fick dom börja gilla. Nu klär dom sig mest i keps, tights och roliga tröjor och deras bild av vad dom kan ha på sig har inte ändrat sig så märkbart. Dom har mest reflekterat över att dom aldrig ser vuxna män i klänning, och att vissa på dagis tycker rosa är en tjejfärg men att det inte spelar nån roll för dom tycker det är en fin färg.

Vi pratar mycket om att våga. Att vara solidarisk och att ha ett öppet sinne. Vi pratar om Hitler och om varför vissa äter kött och varför man måste dö. Varje dag är jag så jävla rädd att min egna kaosartade personlighet ska sätta dåliga spår hos dom. Att min ovårdade språk ska smyga sig in i deras urgulliga sätt att prata och att min dåliga matlagning ska få dom magra(obs ej egentligen orolig över detta).

Men dom är verkar glada i alla fall, och trots en skilsmässa och livetsomvändesuppochner verkar dom även trygga. Det är en bra känsla.

Anteckningar

Man går liksom runt och känner sig som en tönt, ingenting spelar egentligen någon roll men gårdagen satte punkt för det jag trodde skulle fortsätta för alltid. Jag har hört att folk på stan snackar, kanske om sånt som är sant men vem bryr sig? Plötsligt skriver du ett sms och allt stannar upp. Jag minns din blick och du är en sån som gör allt lite lugnare, som gör allt lite bättre.

You say im the one, but baby i want ten

Har du spelat hearts of iron 3? Strategispel alltså, det är alltid nice när man får r9 på sitt lag

Sentimental idioti, senil sentimental demens

I get the best swag, it popped out of my uterus

När krisen kommer är du långt borta, jag känner dig inte än men jag kan din typ och hjärtat jag blir aldrig förvånad.

SÅ jävla göllig

Om jag får till detta nästa gång jag går ut och dansa/spelar skivor så kan jag dö lycklig.

Strömpilen – vasaplan

På bussen hem från jobbet satt jag bakom en kille som såg ut att vara någonstans i tonåren, han satt med sin telefon hela bussresan och nyfikenheten fångade mitt intresse när jag hörde hans suckande och hans irriterande fingrar som snabbt knappade på displayen. I tjugofem minuter satt han å klurade på ett sms till en person, han suddade ut, skrev om, tog bort ord, stirrade ut i tomma intet och tillslut efter mycket velande skickade han iväg orden

”Jag är kär i dig tillbaka”

fantastiskt fint.