>Paus.

>
Jag, August och Julian har spenderat dagen först på Myrorna och sedan på en lunch tillsammans med några goda vänner. Nu är jag så slut att jag skulle kunna somna på golvet med dunderklumpen som vaggvisa.
Jag är efter 3 år fortfarande himla dålig på att va med mina kids själv på offentliga ställen, det sitter i den där känslan av att nåt ska gå fel. Vi gör ju såna saker princip alltid när vi är lediga men stressen ger sig inte.
Jaja.

Nu ska jag ägna resten av den här dagens lediga tid till sömn eller bokläsning.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till >Paus.

  1. Chi skriver:

    >Jag undrar om det inte är så att det du upplever är en ganska typisk grej som lever kvar i en rätt så länge om man har haft en förlossningsdepression. Jag känner verkligen igen det du beskriver och kopplar det själv till stressen jag kände när jag var med min son i offentliga miljöer då jag fortfarande var sjuk. Nu är jag frisk men är fortfarande känslig för den där yttre faktorn som en offentlig miljö innebär, det känns liksom som om jag tappar kontrollen över situationen och så blir jag lättstressad.Jag tror att det blir bättre med tiden men att det kan ta sin tid att bli fri från det.

  2. Kråkan skriver:

    >Åh Tessa, du kan ju det där! Du KAN ta hand om dina barn och du ÄR en BRA FÖRÄLDER.

  3. Teres skriver:

    >jo men jag vet sofie, egentligen. Det är bara det att jag ändå känner mig stressad å blir lätt irriterad. Jag vet att jag är en king mamma. Ingen tvekan på den.

  4. >Jag känner igen, känner igen och känner igen! Och känner igen.Jag ska ut på äventyr med mina twipps imorgon, och det där gamla tappa-kontrollen-spöket spökar fortfarande – i mitt huvud.

  5. Maria skriver:

    >Jag trodde nästan jag var ensam om att känna så som du beskriver Teres. Tack för att du vågar skriva om livet som det är!

  6. Therese E skriver:

    >Jamen jag med! Tror det har extremt lite med förlossningsdepression att göra, och desto mer med den här föreställningen att man liksom inte kan göra saker ensam med tvillingar. Mina är ju lika gamla som dina, jag får ångest bara av tanken på att ta ut dem på stan, fast det nästan alltid går utmärkt. Why, but why? /Therese E

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s