Att ångra sig.

Idag fick jag höra hur en mormor och morfar eller farmor och farfar sa till sitt 3-åriga barnbarn men ojdå, pojkar kan väl inte ha kjol, eller hur?, sekunden innan hade dom sett ett av mina barn på Ica och sagt, men oj vilket sött barn. Men när jag då sa hans namn reagerade dom med avsmak och sa den kommentaren till sitt barnbarn. Jag kände en kall strimma igenom hela min kropp, men gick vidare.
Det har jag nu ångrat precis hela dagen, deras ord, att dom lixom fick landa på deras barnbarn utan att nån sa, det kan dom visst det.

Det är deras ord jag är så förbannat arg på. Det är dom orden som får 5-åriga barn att sticka knivar i andra ungars magar bara för att dom har en rosa tröja och råkar vara pojke. Dom orden, det sättet att tänka. Kan dom inte bara upphöra, sluta där lixom, i den gamla generationen, låt dom dö ut. För jag vill inte behöva förklara för mina barn varför folk retar dom eller gör dom illa pga några sketna klädesplagg.

Det här inlägget postades i Okategoriserat, Tiga är brons. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till Att ångra sig.

  1. Gammel mor i Paris skriver:

    Du har givetvis rätt. Men de orden frâ mormor tillhör en förgângen tid och du har framtiden pâ dig att rätta till orden sâ att de inte fastnar i barnens huvuden.

    • Alex skriver:

      Fast de orden har ju tyvärr redan fastnat i hennes barnbarns öron, som då kan fortsätta sprida det vidare.

      Tyvärr dör det ju inte ut så lätt som med generationen. Men jag hoppas så innerligt att det går att få till en mer tolerant värld, trots att det på många plan gått bakåt sen sjuttitalet (visst endel har såklart gått framåt också men besviken blir jag iallfall att det går bakåt ens lite grann).

  2. Elina skriver:

    Så vidrigt! Hur kan man säga så till barn?!
    Man kan alltid hoppas att barnen ifråga inte tar efter det beteendet!

  3. Anna A skriver:

    Nu blev jag arg! Heja dig och dina fina barn. De är så underbart fina och ni inspirerar oss.

  4. Karin skriver:

    Vi måste fortsätta tro att dom kommer dö ut. Annars vet jag inte vad vi gör.

    PS. dina kids är så sjukt fina! och du med! DS.

  5. Lairama skriver:

    Man blir lika chockad varje gång man hör såna uttalanden.
    Och paff.
    Så paff att man inte säger något och ångrar sig sen.

  6. Fia skriver:

    Jag får ont i magen när jag läser. Jag brukar också tänka att vissa generationer och deras trångstynthet måste dö ut innan det kan bli bättre. Gubbarna, alla som röstar på kristdemokraterna och alla som tycker om att dra könsgeneraliserande skämt för att nämna några. Men att man inte kan skydda sina barn mot allt som är dåligt är sämst.

  7. Jenny skriver:

    Nej vilken otroligt föråldrad kommentar!! Jag har varit med om något liknande när jag gick förbi ett uppehållsrum på ett högstadium där en av personalen bad killarna dämpa sig genom att säga att de skrek och betedde sig som tjejer. Jag blev så chockad att jag inte sa något. Det personalen antydde var att det är dåligt för en kille att vara tjejig. För det är ju det det handlar om, att det är låg status att vara tjej eller som en tjej dvs omanlig. Idag gick jag just runt och tänkte på hur skönt det är med pappor och mammor (som du) som även klär sina söner i fina färger och klänningar. Det är rent makabert att det ska vara så stor skillnad mellan pojk och flick kläder. Det är klart att killar också måste få glittra och glänsa, ha nagellack och klackskor! Och det är klart att även tjejer måste få ha bekväma rymliga och rörelsevänliga kläder. Du är bäst Teres!

  8. Malin skriver:

    Meeeen suck! Förstår att det har förföljt dig idag. Blir en sån där grej som tar dagar (veckor, år?) att släppa och man väntar nästan på revanch. Hur som helst. Är så jäkla glad att vi ändå är rätt många som strider mot rådande bajsnormer. Äskar era barns underbara kläder och kom ihåg att vi är många som inte fördömer kjolar på pjkar etc.

    KRAM

  9. Elin skriver:

    å fan va ledsamt. blir ledsen. arg. tyvärr inte förvånad men ändå någonstans så dör något litegrann inombords.
    å så blir man arg för man inte sa något. men lägg inte det på dig själv. otroligt svårt att säga något som fastnar inunder på såna där.
    det som gör mig ledsen & arg är att jag tyvärr tyvärr tyvärr inte tror att de håller på å dö ut. utan snarare är detta ngt högaktuellt. tycker att smarta, fina, någorlunda upplysta personer i min omgivning också har ett riktigt traditionellt sätt att se på barns yttre. (de skulle dock aldrig uttrycka sig som det äldre jävla paret)

    keep up the good blog!

  10. anneli skriver:

    Förbannade bakåtsträvare!

  11. Det är dom orden som fick vår äldsta son, som hade smeknamnet Lil’Bowie när han var mindre, att bara vilja klä sig i svart och mörkblått. Vid sex års ålder orkade han inte stå emot längre, hans könsrollsindoktrinerade polare vann kampen och det känns som ett stort misslyckande från vår sida. Jag undrar fortfarande vad vi hade kunnat gjort annorlunda…

  12. Sara skriver:

    Blä på den gamlingen. Jag har svårt att förstå vad som finns att vinna på att begränsa barn i deras uttryck. Det gör mig ledsen att så många inte vill se längre än till sin egen näsa.

  13. Emma skriver:

    Åh, man går och är arg på sig själv så länge när man inte sagt något, men det bästa du kan göra gör du redan. Du och dina ungar är så inspirerande, Teres!

  14. Linn skriver:

    ilskan!

  15. Rebecca skriver:

    Ja, jag kan ju bara instämma med alla kommentarer ovan, och att de dessutom sa det så att du hörde? Vilka förbaskade spånhuvuden.

  16. Charlotta skriver:

    Grejen är ju att en kjol på en pojke inte är ett ”sketet klädesplagg”. Det finns en djupare innebörd i kläder, färger osv som kodar för kön, identitet, förväntningar och bemötande. Att inte börja en genusdebatt med att erkänna det är inte rätt väg att gå när det gäller att göra kläder och färger mer oladdade. Dessutom tänker jag att det är lika olämpligt att bemöta den kvinna som kom med den olämpliga kommentaren, på det sätt som många under det här inlägget gör. Vad är det som talar för en högre grad av tolerans hos er? Som hoppas på någons eller någots utdöende?

    • Alex skriver:

      Nej, jag har väldigt låg tolerans mot människor som vill tala om för barn att de är ”fel” eller att man inte kan göra på ett visst sätt eller ha på sig vad man vill för då är man ingen riktig pojke eller flicka och det är viktigt att följa det.

      Är det lika olämpligt, för att hårddra riktigt långt, att hoppas att rasism och nazism dör ut?

      Jag har aldrig hävdat att jag är tolerant eller fördomsfri, men förbehåller mig ändå rätten att tycka saker om det mesta.

      • Charlotta skriver:

        Jag håller med om att det är problematiskt att barn definieras och begränsas utifrån rådande normer kring hur pojkar och flickor förväntas se ut och vara. Min poäng är att jag inte tror att det bästa sättet att komma tillrätta med detta är att stänga av diskussionen med dem som tycker annorlunda. Något som jag tycker blir fallet när man dumförklarar och avfärdar människor. Rimligt för mig är istället att försöka förstå hur det kommer sig att man tycker sådant som att pojkar inte skall ha kjol. Förmodligen eftersom det utmanar bilden av hur pojkar ”är”.

        Jag tycker för övrigt att det finns ett stort värde i att försöka förstå mekanismerna bakom rasism och nazism också och jag tror inte att saker dör ut bara därför att man är intolerant tillbaka.

    • Malin skriver:

      Men jo grejen är ju att en kjol på en pojke är ett ”sketet klädesplagg” för ett barn som väljer något som de tycker är fint tills dess att de av vuxna lärt sig de ”djupare innebörd i kläder, färger osv som kodar för kön, identitet, förväntningar och bemötande” som du skriver om.

      Att inse detta och arbeta för att alla barn får klä sig som de vill är väll ett alldelens utmärkt sätt att fortsätta den pågående genusdebatt vare sig den är uttalad eller outtalad. För att göra kläder och färger mer oladdade.

      Att hoppas på någots utdöende när detta innebär kränkande av andra människor, dvs hoppas på en bättre värld är väll varken fel eller intolerant?

      Självklart är det alltid bäst att vara den större personen och pedagogiskt bemöta, svara och förklara. Men när man råkar ut för direkta oförskämdheter som T med sina barn gör när mor eller farföräldrarna säger (så de kan höra) ”men ojdå, pojkar kan väl inte ha kjol, eller hur?” blir man oftast så häpen och paff och kommer inte på förrän efteråt allt man borde sagt..

    • Alex skriver:

      Att jag hoppas på utdödhet, är inte lika med att jag inte försöker förstå eller i vissa fall förstår mekanismer bakom problem, det har jag inte skrivit heller. Och att jag önskar en sak betyder inte heller att jag säger det till personen i fråga, jag får inget ut av att vara elak eller okänslig tillbaka. Jag har heller inte dumförklarat den här damen, och jag kan mycket väl förstå var hennes strikta syn kommer ifrån. Men att påpeka ett ”fel” hos andra är alltid ohyfsat.

      Jag tror mycket på att öppna för diskussion, och har inga problem med att diskutera med oliktänkande, MEN när de vänder sig mot barn (indirekt eller direkt) då kan jag inte rå för att jag blir väldigt irriterad. Och att i det läget säga ”Det håller jag inte med om” eller att tänka att hennes åsikter gör barnen en otjänst, det är fullt mänskligt.

      Och att hoppas att något ”dör ut” är inte samma sak som att jag är otrevligt mot de som uttrycker det eller bara sitter på kammaren och är irriterad och inte agerar aktivt mot det.

  17. T skriver:

    åh vad ledsen jag blir :C

  18. Sara Anna Maria skriver:

    usch och fy för såna elakheter. och jag hatar att man får tunghäfta! sen bubblar harangerna efter varandra när man hämtat sig och då är det för sent. men bara att borsta av sig och var mer laddad nästa gång. då kanske en person får Allt, he he.

    härlig blogg du har. har ganska nyligt hittat hit (nån månad sen kanske?).
    ha nu en fin dag.

  19. Kay skriver:

    Så sjukt tråkigt!

    Det är så ofta man hör, framförallt föräldrar, som ska förklara för barnen hur världen ska se ut. Varför inte låta dem leva i sin fantasi så länge de kan. Herregud, om jag hade kunnat gå tillbaka till den där tiden då man var helt uppe i sitt huvuds påhitt så hade jag gjort det när som helst. Att bara kunna gå upp i saker fullständigt.
    Häromdagen satt jag på ett fik och lyssnade på en pappa som pratade med sin 4-åriga son. Sonen var superduktig på bilmärken till pappans stora förtjusning. Men när sonen hittade på bilmärket ”bananbilen” och hur den kunde flyga etc. verkade pappan bli irriterad och svarade endast med ett: -Nej, någon sån bil finns inte … Sonen blev riktigt besviken över förändringen i pappans anlete.

    Jaja, du har en fantastisk blogg i alla fall. Mycket trevlig läsning!
    När du får tid över får du jättegärna kika in på mitt bands hemsida och lyssna på plattan vi släppt helt utan inblandning av skivbolag och andra jättar som stjäl ens pengar:
    http://www.myspace.com/hosfordgroup

    http://tailfeathers.se/hosford/player.html
    Ha det fint så länge!

    /Kay

  20. Agneta skriver:

    Det är så jobbigt när man går omkring och önskar att man hade sagt något. Om man bara kunde spola tillbaka tiden lite snabbt!

  21. Jana skriver:

    blev glad av ditt blogginlägg, blev glad över att det finns folk som tänker som du. Tack.

  22. Sandra skriver:

    Teres, du är den modigaste jag vet. Och du är ofta i mina tankar. Har en pojke på snart tre år och försöker stålsätta mig mot allt trams som förekommer. Pojkar får inte har långt hår, pojkar kan inte ha rosa, pojkar kan inte ha tights(!)… Ja men du vet allt det där.
    När jag vacklar och är ängslig är du ofta där med ditt mod. Önskade jag hade fler som dig i min omgivning.
    Kram.

  23. marit skriver:

    Och så är vi några som önskar att ÅLDERSDISKRIMINERANDE personer dör ut…..

    Jag förstår du tyckte att kjolkommentaren var idiotisk men det har då inget med ålder att göra. Jag är 56 år och tyvärr tycker jag att väldigt, väldigt många av de unga människor jag ser och hör är alldeles otroligt dumma. De tar ”gärna” svartjobb, köper hellre nya mobiler än jobbar mindre för att ha tid med sina barn, klär sina bebisflickor i rosa och enbart rosa (om H&M m.fl. butiker hade haft den uppdelning de har idag på barnkläder år 1979 så hade de fan ta mig blivit bojkottade! Vem står på ”barrikaderna” idag???? Ingen bryr sig ens när Sverige skickar militär till Libyen…. nej fy fasiken – jag tycker inte alls att dagens unga är nåt att hurra för i stort. Så du som har en vettig livsfilosofi/människosyn: låt inte DINA fördomar ta över.

  24. Anna skriver:

    Hej!
    Själv har jag bara döttrar och har ibland stött på liknande tankar fast samtidigt inte. Mina döttrar har alla ”misstagits” för pojkar minst en gång i deras liv men vi har aldrig fått så direkta kommentarer som ni fick. För tjejer är det mer ok att ha kläder från den så kallade pojkavdelningen, märkligt nog. Jag försöker alltid att neutralisera pojke/flicka fenomen med mina tjejer och erbjuda en bredare världsbild. Hemma hos oss är inte klädesplagget könsbestämt utan det är tjejkläder om en tjej har plagget på sig och killkläder om en kille har det på sig.

    Jag lämnar en kommentar här för att jag beundrar erat mod att låta era barn bära vilka kläder de vill. Jag har varje graviditet brottats med tankar på en son i klänning/tunika och känt mig lite lättad över att det varit en tjej. Just på grund av åsikter som du skriver om. Det är svårt, men jag önskar att det fanns fler människor som du!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s