TAck för peppen.


Igår åt jag middag på ett ställe som heter Tapas med ett par väldigt fina vänner. Jag behövde nämligen peppa upp mig själv efter en dag av tråkhet och depp, och i deras sällskap kände jag mig tillfreds och glad. Dom gav mig nån slags lust att utvecklas. Det här låter ju helt banalt och klyschigt kanske men ibland känns det som om jag kutar råfort framåt men ett rep håller fast mig så jag står kvar på samma ställe. Och på det stället blir jag uttråkad och får den där livspaniken. Men då och då kommer nån och klipper av det där repet och jag bara slungas framåt. Jag gillar det. Men jag borde också lära mig att klara av det där slungandet på egen hand.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till TAck för peppen.

  1. Gila skriver:

    Livet är en bergochdalbana. Vänta inte på den stora lyckan så du missar den lilla!

  2. karin skriver:

    vilka tjusiga skor!

  3. Lovisa skriver:

    Fint ju!

    En annan grej: hur är det på Tapas nuförtin? Har de nåt gött?

    • Teres skriver:

      Jag är ju inte så matglad men jag gillar tapas, gå dit! följ med oss, du är hjärtligt välkommen.

  4. ja det är sjukt svårt det där. hoppas också på att lära mig det där slungandet
    på egen hand så småningom men så länge är det grymt att det finns folk
    som kan hjälpa en med det. det är nog inte alla som har det ens. pepp kram till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s