Jag leker inte.


När jag skulle bli mamma bestämde jag mig direkt att jag inte skulle bli en lektant. Främst för att jag vet att jag inte tycker det är speciellt kul att leka, och när jag gör saker med mina barn vill jag att jag ska kunna ge dom det helhjärtat.
Jag har dessutom väldigt många andra kring mig som mer än gärna leker med dom, och det viktigaste av allt, att dom kan leka själva och men varandra som syskon. Däremot läser jag gärna böcker för dom, spelar memory, går på upptäcktsfärder, dansar i vardagsrummet, besöker biblioteket, hänger med folk som spelar musik så dom får testa på instrument, går på teater och andra såna saker.
Kul för mig, kul och bra för dom.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Jag leker inte.

  1. A.M.O. skriver:

    Hear, hear. Jag leker inte heller, fast jag tar gärna med mig dom till skejtboardparken, bibblan, på små utflykter, till museet. Läser böcker osv.

  2. Nanna skriver:

    Fint der du ger dina barn. Blir varm i hjärtat

  3. Nanna skriver:

    och jättefin bild.

  4. Mård skriver:

    Åh vad skönt att höra att det finns fler. Jag leker helst inte heller, dels för att jag inte alls tycker om det och dels för att jag skäms inför min unge som helt säkert genomskådar mitt hyckel. Skäms ofta för detta inför andra, men heh inte alls inför mig själv. Jag hoppas och tror att man kan vara en bra förälder och närvara på andra sätt även om man inte leker aktivt.

  5. Cissi skriver:

    Hade du känt annorlunda om de bara var en tror du?

  6. Kari skriver:

    Hei fine Teres!
    Ville bare nevne for deg hvor glad jeg er for at du blogger så mye for tiden. Da er det alltid noe å glede seg til! Kom til å tenke på det på vei hjem fra jobb, og da må man jo si ifra. For din blogg er virkelig, virkelig bra. Jeg elsker hver eneste en av alle dine tekster. Uansett lengde. Ja, det hadde ikke noe med dette innlegget å gjøre. Men pytt! Ha en god kveld.

  7. All Cooked Up skriver:

    Va, måste man inte vara lektant heller?! Tack Teres för att du slår hål på alla mamma-måsten, snart kanske jag också vågar skaffa ungar! Kram

  8. Jenny skriver:

    Superskönt att höra! Jag är precis likadan, hittar hellre på aktiviteter som jag också gillar än att leka rollekar av typen; Sen sa du ”oj vilka smarriga kakor” men säg då mamma….!
    Ändå stinger det till i hjärtat ibland av dåligt samvete.

  9. Frida skriver:

    åå jag förstår dig verkligen, även om jag inte själv har barn. Som Mård skrev här ovanför, att man så lätt känner sig hycklande och liksom fejkar lek med barnen..Jag jobbade på fritids två år och när jag började trodde jag att det förväntades av mig att jag skulle interagera skitmycket med barnen och leka med dem. Fick lite ångest av det. Men, min ”mentor” menade att det mest skulle störa deras lek. På ett annat fritids jag vikarierade på ett par gånger satt fröken ute på gården och stickade och hade då uppsikt över ungarna när de lekte, men hon var i bakgrunden så att säga, och kunde pyssla lite med sitt men självklart finnas där om någon var ledsen eller om en konflikt behövdes redas upp. Det tyckte jag var rätt fint.

  10. alex skriver:

    Å vilket bra inlägg! Tack för de orden Teres. Jag är likadan.

  11. kerstin skriver:

    jag tycker att det låter som att du VISST leker med dina barn….du är ju med dom och gör saker med dom.
    barn ska inte alltid behöva ha någon vuxen i sina lekar…..=) du e bra

  12. Klara skriver:

    Ja, det är lätt att säga om man har barn som kan underhålla sig själva några längre stunder. Eller har mer än ett barn. (Ignorera om jag låter gnällig, jag blir bara litta avundsjuk 😉 )

  13. Jeanette skriver:

    Vad befriande att läsa det. Jag har inga barn och tycker inte om att leka med andras heller. Men allt det där att gå på upptäcksfärd och dansa i vardagsrummet låter som saker som jag skulle kunna göra.

  14. Frida skriver:

    Jag kan inte påstå att jag älskar att leka. Jag ledsnar fort. Men, jag tror att i just det här fallet så underlättar det att du har två 🙂 Dom har ju iaf varandra!

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar