Ja! eller, va fan.

Jag blir så sjukt sjukt peppad på att mina löparskor och ben ska ta mig en mil fortare än vinden när jag läser Murukamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, men det blir ett väldigt stort antiklimax när jag inte ens orkar runt kvarteret utan att dö. Alltså det är ju det som är grejen med löpning, bara kunna springa på, jag orkar inte med nån tråkig upptrappning.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ja! eller, va fan.

  1. A.M.O. skriver:

    Ah! Läste den för ett tag sedan! Älskar den!

  2. haha du är rolig! vill också läsa den, har den i min gigantiska böcker-jag-ska-läsa-hög som bara ligger och väntar på mig:)

  3. Kråkan skriver:

    I hear ya! Jag håller aldrig upp löpningen tillräckligt länge för att komma dit. Men vet du, jag tror kanske att du springer för fort? Klassiskt misstag för nybörjarspringare (har jag lärt mig)

  4. rymdis skriver:

    Spring med en kompis som är bättre än du. Peppra denne med frågor, när man är otränad orkar man liksom inte prata och springa samtidigt. Så himla skönt sätt att umgås. Två gånger i veckan i två månader och sen är impulsen att stanna och rösten i skallen som säger att man inte orkar som bortblåst. Lovar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s