Nu får det ta slut.

Förlåt för att jag inte svarat på ditt sms
Förlåt att jag måste gå hem
Förlåt att jag inte hann prata med dig så mycket
Förlåt att jag inte kom i tid
Förlåt att jag glömde
Förlåt att jag inte kom på din grej
Förlåt att jag gör så mycket saker
Förlåt att jag inte kan komma
Förlåt för att jag gjorde det jag ville
Förlåt att jag spelade så dåligt
Förlåt för att jag skriver så dåligt i bloggen
Förlåt för att jag inte skriver om dig
Förlåt för att jag är så trött
Förlåt för att jag är dålig på att uppskatta dig
Förlåt för att jag inte gör allt för dig
Förlåt men jag orkar inte
Förlåt förlåt förlåt förlåt

Så här är jag. Alltid ber jag om ursäkt, för allt, hela jävla tiden. Jag insåg det igår när jag skulle sova och blev så himla arg på mig själv.
När jag börjar tycka om personer, i början av en relation, är det tre drag som tilltalar mig, ödmjukhet, humor och att man inte ber om ursäkt för sig själv över skitsaker.

Alltså, man ursäktar inte saker som man inte ska behöva ursäkta. punkt.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nu får det ta slut.

  1. christina skriver:

    ja fan. så där är det jämt. jag blir förbannad och arg, vill ALDRIG be om ursäkt för nånting nånsin igen. ok, kanske ska be om ursäkt för att jag aldrig mer vill ursäkta…

  2. Hanna skriver:

    Brukade vara så, själv. Fast säger det i mitt eget huve, så ingen hör. Fast ibland hör dom. Dom andra. Som jag tror behöver ursäkten. Jag är fortfarande så, men inte lika mycket. Mitt ‘vara’ var en lögn, jag ÄR så. Men ska ta bort tankarna om ursäkterna OCH ursäkterna. Heja dig!

  3. M skriver:

    Rätt på ett sätt… man jag kan också tycka att det är allt för få som faktiskt ber om ursäkt. Som bara dundrar på. Tänker på sig själva (vilket man ju iof ska – mår man själv bra så mår även andra bra, men…) Jag önskar bara att folk tog sig tid för lite mer omtänksamhet. Tog sig tid att ta reda på om det vore läge att säga förlåt eller inte. Lite mer eftertanke, lite mer reflektion. Man ska inte behöva förklara sig hela tiden. Men säga förlåt när man har ignorerat någon kan väl inte vara fel?
    Fast det är klart, menar man inte det man säger så ska man ju låta bli att säga det.

    Jag tror att jag förstår hur du menar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s