Söndagkväll.

Min dödsångest kommer när den vill, mitt på dagen, mitt i ett häng, mitt i stressen, alltid i otid och aldrig är den hänsynsfull. Den kryper fram och biter tag och jag andas och sluter ögonen och försöker tänka bort det. I bland måste jag gå fort fort runt där jag befinner mig. Att gå är mitt bästa sätt att förtränga dom där överjävliga tankarna som gör mig så rädd.

Det känns som om någon slagit mig inifrån kroppen och mitt hjärta bultar för hårt och jag vill bara sova.
Jag vill verkligen bara sova.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Söndagkväll.

  1. Susanna skriver:

    Sova är min bästa medicin för att bemästra dödångesten. Sömn eller Stesolid. Och då är ju sömn alla gånger att föredra!

  2. Minimello skriver:

    Att be någon krama en jättehårt, någon som förstår precis hur man brukar känna ibland, brukar också hjälpa.

  3. Petronella skriver:

    När min dödsångest var som värst sa mamma till mig: ”Var det jobbigt att inte vara född?” Den grejen har hjälpt mig mycket, men jag vet ju inte alls vad du har för typ av ångest, om den liknar min… //Petronella

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s