Den orättvisa sömnen.


Nästan varje natt förflyttar jag min tunga trötta kropp från sängen till soffan. För nästan varje natt kommer Julian in i vårt sovrum och kryper ner mellan mig och David. Och i samma sekund som han lägger sig mittemellan oss smyger min sömnstress på och jag måste gå därifrån för att lyckas rädda mina egna sömntimmar. Min man däremot, han märker inte ett dugg utan sover lika djupt som sekunderna innan det blev en tredje kropp i vår säng. Vissa nätter kan jag drabbas av en sån sjuk ilska över att jag vaknar så himla lätt, ett litet ljud från mina grannar och jag blir som klarvaken och ligger och hettar upp mig för att jag aldrig tror det ska sluta, och kan inte somna om igen eftersom jag ändå tror att jag kommer bli väckt igen. De få nätter jag sover som en stock är när jag har druckit vin och det känns inte som om det är en sån bra lösning. Jag är inte heller så peppad på separata sovrum då jag och David faktiskt tycker väldigt mycket om att sova bredvid varandra. Nä jag får helt enkelt hoppas att de nya öronpropparna hjälper.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Den orättvisa sömnen.

  1. AMO skriver:

    Ju större dom blir desto svårare är det att sova bredvid sina barn. Vi har börjat prata med Lil’Bro om det, att han har en egen säng som är bara hans. Nu har han fått en ny, större säng och då kommer han inte lika tidigt längre… Men ändå, jag längtar tills den dag han sover hela natten i sin egen säng.

    • Teres skriver:

      ja jag med, det händer då och då för oss att J sover hela natten i sin säng men oftast kommer han till oss.

  2. Emma skriver:

    Hehe, han ser så sjukt nöjd ut också, ungen.

  3. annuentherese skriver:

    hahah känner igen det där…:-)

  4. Ingrid skriver:

    Jag har öronproppar. Funkar ganska bra. Men de får inte vara för bra, för då vaknar man ju inte av väckarklockan.

  5. sonja skriver:

    Hej och tack för en fin blogg.
    Jag vet inte alls om dina barn har varsin säng eller en gemensam, men jag bara tänkte att det skulle kanske kunna vara en lösning på problemet om de sov tillsammans i en säng. Då kanske behovet av att gå in till föräldrarna minskar?

    • Teres skriver:

      Hej, tack snälla.
      Nä dom har egna sängar, annars skulle det nog inte bli mycket sömn alls, haha.

  6. liisdotter skriver:

    känner så igen mig Iggy kommer varje natt, jag vaknar och blir ofta ilsken eftersom jag har så svårt att somna om. Mitt problem är dock att jag inte vaknar av ljudet utan av rörelsen och den extra värmen, så inga öronproppar hjälper. Tur att vi har världens skönaste soffa.

    • Teres skriver:

      ah jag förstår, sjukt drygt. Men soffor är bra grejer ändå. Huvudsaken man får sova.

  7. anna skriver:

    Jag har en tendens, trygghetsbehov, av att somna till film. Speciellt då jag är orolig och inte orkar eller har lust till att fundera innan sömnen. Då funkar det utmärkt att se en lättsam film, typ första Harry Potter. Tyvärr gillar inte min man det och jag får smyga ut till soffan ibland. Tråkigt trygghetsbehov, vill bara somna direkt.

    • Teres skriver:

      så gjorde jag också ett tag, somnade till film alltså. det går nog bort efter ett tag, börja läsa, det kanske funkar som ersättning!

  8. Chula skriver:

    Åh vad jag känner igen det där! Men jag hoppas verkligen inte det AMO skriver stämmer, jag hade nämligen svårt att sova bredvid min son redan första natten. Haha. Fin blogg förresten!

    • Teres skriver:

      julian sover mer stilla nu när han är är lite större så det är ju bra. men jag lämnar ändå alltid sängen när han kommer haha.

      Tack, välkommen hit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s