Strålande jul.

Idag började min syster tala om julen. Jag satte mig direkt i försvarsstolen.

När jag var liten firade vi jul vartannat år hos mamma och vartannat hos pappa. Som de flesta skilsmässobarn nog gör. Vartannat år smakade julen beskt, det luktade sprit och jag kände en sort stress som jag då inte kunde definiera. Jag älskade min pappa, jag älskade min farmor och farfar men jag hatade känslan av julen de åren.
När vi flyttade till Umeå började jag mer och mer för varje år avsky julen. Det var nåt med det där att anstränga sig och göra sig till som inte passade in. Jag kände att jag inte passade in.

Men när jag träffade min man ändrades allt det där, jag fick uppleva en annan sort jul. En jul som jag trivdes i och som jag har väldigt svårt att nu vara utan. Kanske att jag själv får bestämma över den helt enkelt.

Så idag när min syster tog upp ämnet julafton satte jag mig direkt på tvären och kunde inte tänka mig att vara någon annanstans än just i mina svärföräldrars hem. Men under dagen så har jag kommit ifatt min egen hets och insett att julen just nu mest handlar om August och Julian. Och om jag bara kan ge dom en känsla av trygghet, förväntansfulla timmar och en drös av människor som är där, alltså närvarande, så är jag rätt nöjd.

Hur den här julaftonen än kommer se ut så kommer det bli hur bra som helst, det är jag säker på.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Strålande jul.

  1. Jennifer skriver:

    Vad fint att höra, att det löst sig så bra. Det känns som att det pratas om julen överallt nu förresten. Två månader kvar ja, inte särskilt mycket egentligen.

  2. Hanna skriver:

    åh. exakt sådär har jag det fortfarande, stressen och en gnutta ångest över hos vem och med vilka man skall fira. Mina föräldrar har varit skilda i över 13 år men det känns fortfarande som jag ”väljer bort” den andra trots att det är bestämt att varannat år firar vi med mamma och varannat med pappa. Jag vill också ha något bättre.. och lättare.

    • Teres skriver:

      det är sannerligen ett par knepiga dagar, men jag tycker ändå det blir lättare när man får en egen familj, fler människor men lättare trots allt. eller, ja ibland iaf.

  3. fiffiz skriver:

    Jag firade aldrig julen hos min pappa, men julen var en ångest för en ensamstående mamma och det kändes. Även om jag talade om för mamma att julen handlade inte om vad vi fick, utan att få vara tillsammans. Så kändes ångesten ligga som ett täcke.
    Var och en ska kunna vara ägare över sina egna drömmar.
    Desto äldre jag blivit, har ett större lugn lagt sig över mig.
    Vi tar Julen som den är, vill vara tillsammans och bara vara.
    Kastar hellre snöbollar, än att stressar.
    Sen 10 år tillbaka firar vi julen själva, med barnen och gör den till vad vi själva vill.

    • Teres skriver:

      Ibland älskar man att få vara vuxen och bestämma själv. Min svåger och jag kom fram till att påsken är den ultimata högtiden då det är som jul förutom all ångest.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s