Dimmiga dagar


Det känns som om jag går omkring med ett lakan över mitt huvud hela tiden. Som om jag är frånvarande och oengagerad. Allting är lite suddigt och jag flackar med blicken och hör halvdåligt.

Ni vet känslan av att sitta och stirra och inse att man inte kollar på någonting, man fastnar som i tanken, som också den är lite luddig. Man är inte deppig eller så, bara nån annan stans.

PS: den där blicken som August ger, den kastar en tillbaka till verkligheten. Ungar är kung!

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Dimmiga dagar

  1. Fröken Öquist skriver:

    Känner igen det där. Ibland måste man bara få stirra. Tomt. Rakt ut. Ibland måste man bara få se världen genom ett solkigt mjölkglas.

  2. Josefine skriver:

    Jag får ofta såna dagar när jag inte känner nån mening med min dagliga sysselsättning. När jag har för lite att göra. Och när jag ska ha mens. Tur att det går över. Även om det på nåt sätt kan vara vilsamt för hjärnan när de där dagarna kommer. Men jag blir nog oftast mest ledsen och trött av det.

  3. hejregina skriver:

    Jag har en vän som precis fått sitt första barn, när jag hälsade på sa hon att det konstigaste är att det är hennes. Bara hennes. Kan tänka mig känslan.

  4. Rebecca skriver:

    Dina ungar är kung! Du också!

  5. emmely skriver:

    fin-august!

  6. Jenny skriver:

    Hej! Läste ditt inlägg om ert kalas och måste bara säga att det var en så himla fin idé att killarna fick välja varsin tårta. Vi fick tvillingar i juli förra året och detta ska jag verkligen bära med mig när de är så stora att de kan fatta det här med tårta och sånt. Super! Och tack för en fin blogg, är ny här.

    • Teres skriver:

      Men va kul! välkommen hit. Såna där saker blir extremt viktiga när dom börja bli medveten om saker och ting. Du kommer märka, lovar!

  7. Bilden ser så skönt retro ut, till och med ungarna. Like.

  8. Lena Ö skriver:

    Hejsan!
    Förutom gulliga ungar måste jag säga att jag tycker inredning är urläcker! Sådant gillar jag! 🙂
    Hoppas lakanet har trillat av dig och att du känner dig ok igen

    • Teres skriver:

      Men tack så mycket! vad glad jag blir. Lakanet är på väg bort, det är en skön känsla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s