Det som krävs.

Från en dag till en annan känns allt så himla enkelt. Sol, kaffe, ungar och smaken av en rågod måltid dagen innan är allt jag behöver för att känna mig levande igen. Den här grejen med att vara en person som sätter känslorna främst har sina nackdelar men när det väl blir nån ordning på dom så är jag så himla glad över det.

på tal om nåt helt annat, här är tre tips till er! (klicka ba på länken)

Winhill/losehill – Swing of sorrow

Caotico – Sunrise confessions

Simian Ghost – Youth

Jag kan va en aning partisk, men jag lovar, det är sjukt bra, alltihopa.

Det här inlägget postades i Musik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det som krävs.

  1. VolangLinda skriver:

    Jag håller med! Från att ha somnat med gråten i halsen till att vakna och vilja omfamna hela världen. Det är på gott och ont det där med känslolivet. Kram!

    • Teres skriver:

      Ibland skulle det vara skönt att va stabil, men man skulle ju kanske missa de där fantastiska topparna. Fint att höra att det blev bättre på morgonen.

  2. Christel skriver:

    Att vara känslomänniska är ju verkligen på gott och ont ibland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s