Så som det kan va helt enkelt.

Minns ni den där bilden jag la upp på August där han frågade en massa saker. Bland annat om jag var lycklig.
För ett par år sedan läste jag i nån tidning en intervju med Tina Nordström där hon fick precis samma fråga, och jag minns att jag blev så chockad att hon svarade nej. Mest för att det kändes som det mest ärliga i den intervjun.

Jag tycker iof att hela grejen med att va lycklig eller dess motsvarighet är ganska banal och konstig men jag kan ändå fatta grejen på nåt vis. Man förväntas ju känna på ett visst sätt när man har vissa saker, allt annat gör att de flesta människor blir obekväma.
Man vill inte prata om det.

Jag har en mapp på datorn med bilder som jag plockar fram när jag behöver påminna mig själv om att saker är kung, att det inte är nattsvart eller tråkigt. Och så länge jag kan hålla nostalgihjärtat i schack funkar det rätt så bra. Typ som en bild med sig själv och vänner i sjömanskostymer.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så som det kan va helt enkelt.

  1. Maria skriver:

    Vem är egentligen lycklig? Jag är då inte det. Däremot kan en ju känna sig lycklig ibland, vissa stunder. Och fina foton är nog ett av de säkraste sätten att känna instant lycka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s