När sånt som man är rädd för att förlora stannar kvar.

Igår var det min sista dag på A & J-veckan och vi spenderade en stor del av den hos deras farbror, Kusin och Emma.

Deras Kusin visade alla hennes fina saker samt en råfin kanindräkt som det inte gick och fota för hon rörde sig så snabbt i den.

Emma har en bulle i ugnen, som vanligt håller jag tummarna att det är en dubbelbulle där inne.

Vi blev bjudna på pannkak/plätt-buffe. August var extremt imponerad av blod och drakplättarna. Jag gillade mest dom med morötter och Julian gillade sockret, grädden och sylten. Fin söndag.

Nu är det måndag och jag började dagen med att tappa ner smulor av aspirin- masken i min smoothie, och har längtat sen i morse att få skriva just den meningen.

Det här inlägget postades i Bästa livet., Festligt, Ungarna.. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till När sånt som man är rädd för att förlora stannar kvar.

  1. caroline skriver:

    vad var det för nåt i blod- och drakplättarna?

  2. Jag tycker så mycket om dina bilder. De har så mycket känsla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s