Svårmod rädsla gråt och att lära sig förstå när utgång inte kommer göra det lättare.


Förra onsdagen slog jag huvudet i nån slags halvdjup botten. En sån dag då ingenting hjälper, tårarna faller hejdlöst och man känner sig ensam mest på grund av att man inte vågar vara med någon. Man trevar lite försiktigt efter hjälp men allt känns som en slag mot självkänslan och även som ett slag mot framtiden. Man känner i hela kroppen att nu tappar jag det och jag har ingen trygg famn att falla i. (mina vänners famnar är dom bästa men både dom och jag vet att dom famnarna landar jag i efter ett tag, i stunden klarar jag inte av det)

Jag grät för att Drake sjunger på en Lykke Li-låt, jag grät för att jag kände svartsjuka mot de flesta och jag kände den där totala hopplösheten. Hatar när Umeå ger en känslan av att vara dålig, i en stad av sjuka talanger kan man liksom få mindrevärdeskomplex ibland. Oftast blir man inspirerad och peppad men på dom där svarta dagarna känns det fan hårt. Och som ett brev på posten kommer även det dåliga samvetet för att man känner så.

Jag var hos en läkare i veckan och han frågade mig om jag trodde att jag var deprimerad. Jag svarade att jag har dagar då jag känner mig så fantastisk glad och allt känns kul men sen kommer dimpen och jag vill bara ge upp min existens för att jag inte kan få nån ordning på mina tankar för att allt känns just svart.
Ha ba: Ja men du låter verkligen som en klok kvinna som har koll på läget. Du är ju medveten om dina känslor och det är bra. Huvudsaker är att man kan känns glädje ibland, speciellt när du har barn..
Punkt.

Kung!

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Svårmod rädsla gråt och att lära sig förstå när utgång inte kommer göra det lättare.

  1. vilkenchula skriver:

    Älskar när jag inte varit inne hos dig på ett tag och har en massa ärlighet att läsa igen mig på. Du är bra och väldigt inspirerande! Så det så. Men jag vet; de där dagarna, jag har en sån idag och att bara läsa de här raderna gjorde det lite lättare att andas. Kram

  2. Malin skriver:

    Igenkänningen. Älskar de glada dagarna, önskar att de kom nästan jämt. Till alla.

  3. mikaela skriver:

    Jag håller med föregående talare om att din ärlighet är så enormt befriande. Även om jag förstår att det du skriver om inte alltid är lätt att uppleva i verkligheten, så är det väldigt befriande och även stärkande att läsa det i ord. Du närmar dig livet på ett mycket vackert sätt med dina ord, även de jobbiga känslorna. Jag känner ju inte dig alls i det ””verkliga” livet, men jag har följt din blogg i några år och den gör mig alltid lika inspirerad och glad över att läsa om genuina och äkta känslor. Tack för att du delar med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s