om och om och om och om och om och om igen.

Jag anstränger ögonen så hårt att det gör ont, blundar blundar blundar och andas för att det inte ska svämma över. När man inte ser nåt är allt så mycket lättare. Jag vet att huvudet är sänkt och jag kan inte hålla isär allt som sägs och jag kan inte hålla ordning på alla känslor som kastas fram och tillbaka. Ingen filter, bara massa skit som måste ut och som inte går att hålla tillbaka. Separationsångest, mönster är mönster, kärlek är kärlek. Men i mitt huvud blandas dom som en jävla massa. Tung jävlig massa.

Jag tänker på vad jag läste nyss, att kärlek är som ett litet land. Jag vill inte att nån annan ska flytta in i mitt land, jag vill inte flytta därifrån, jag vill bara att det ska vara fucking peace love and understanding.

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till om och om och om och om och om och om igen.

  1. Kerstin skriver:

    Om man har något som man tycker mycket om..släpp det och låt det flyga.
    Det kommer att komma tillbaka till dig,om det var meningen att du skulle ha det om inte så,ja då var det inte meningen…..ibland kan det ju vara så att man saknar något först då man inte har det längre….

  2. IK skriver:

    God morgon, hoppas du sovit gott!
    Det finns många vackra länder, men de kan inte ägas. Fast det går att göra radioprogram i dem och om dem…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s