Plötsligt en dag så har självrespekten hittat tillbaka

Det här kommer bli det sista inlägget som handlar om J, känns som att det är dags att avsluta det kapitlet nu när huvudet ändå är högt.

Varje dag den här sommaren har har jag vaknat med ett tryck över bröstet, jag har nästan inte kunnat andas stundvis, och utan min familj och mina vänner vet jag inte hur jag hade klarat mig. Även när ett uppbrott är ett gemensamt beslut, och när det där fina nästan har försvunnit när vi närmade oss slutet så trodde jag aldrig det skulle bli så svårt att gå vidare från honom.

Men skillnaden från då och nu är att jag äntligen, och då menar jag ÄNTLIGEN har kommit fram till vad jag vill ha, och inte vad jag har gett.

Så här, jag har en anteckning i min mobil där jag genom en rätt lång tid har skrivit ner vad jag vill ha av en potentiell partner, inte krav, inte fulländat, bara saker jag tycker är viktigt. När jag läste igenom den anteckningen i Göteborg slog det mig vad jag hade saknat, vad jag vill ha men inte fått.

Det här kanske låter töntigt i all sin enkelhet men jag vet att jag har lidit av nåt slags Messiaskomplex med honom(no shit sherlock), jag skulle vara den som aldrig vek sig eller gav upp, jag skulle visa hur det känns att ha nån vid sin sida även när allt känns mörkt och hopplöst, jag vill vara perfekt, jag ville vara ”the one”. Men mitt i allt det där glömde jag bort vad jag behövde, vad jag behöver för att kunna vara så pass bra som jag kan.

Men, det gör inte ont längre, det svider inte, för jag har kommit fram till att jag är så sjukt nöjd med det jag har. Jag går och lägger mig varje kväll men en känsla av att vara så jävla blessed. Det räcker för nu, det räcker iof för det mesta. Men nån gång så kommer det komma in en ny person i mitt liv, nån som kommer erövra mitt hjärta och då, då ska jag gå in i det med nya ögon och inte fucka upp mig själv på köpet.

THE END

Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Plötsligt en dag så har självrespekten hittat tillbaka

  1. Minahistorier skriver:

    Så bra skrivet. Jag förstår precis. Och det är skönt när man inser det där, jag börjar slutligen komma dit också. Att vara nöjd med det man har och inte tänka för mkt på det man inte har.

  2. Rebecca skriver:

    Så jävla bra skrivet Tessan!

  3. Sofie skriver:

    Tack. Du är bra.

  4. Fröken Stök skriver:

    Just att glömma bort vad man själv vill ha och behöver och famla i vad man gör för någon annan. Nä, grymt att du hittat det igen!
    Kramar från Malmö

  5. IK skriver:

    Härligt att läsa! Väntar med spänning på kommande inlägg, vill ju gärna höra hur du har det.

  6. Sanna skriver:

    Gud.. du skriver så förbannat fint. Känner sådan ömhet för dig även fast jag inte känner dig.

  7. Ms Octopussy skriver:

    Mitt i prick! Mycket fint skrivet. Och så känner jag igen mig väldigt i det du formulerar så bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s