Idag är det torsdag och jag vill typ sluta blogga för jag kan aldrig komma på en bra rubrik.

Klockan är typ elva och jag ligger i min säng, dricker kaffe, kollar lite bloggar, läser lite aftonbladet, blir irriterad över den lokala www-tidningen, allt är bakom lås och bom, inga nyheter för mig där inte.  Tänker lite på gårdagen, var på pilgatan och lyssnade på Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Cirkeln, Eld och Nycklen har verkligen tagit upp mina tankar och min tid de senaste månaderna och jag fullkomligt ÄLSKAR dom. Engelsfors i mitt hjärta 4 ever and ever amen.  Jag har även börjat googla vad huvudvärk är symtom för, ej bra, det hjälper aldrig, jag blir bara mer övertygad om att jag kommer få en hjärnblödning när som helst, plattfall och A & J blir utan morsa. huvva. Det ända som hjälper lite är när min ex-man lovar att det inte är så, han får mig alltid lugn i mina hypokondriska anfall. På lördag ska jag spela skivor på shape up, pop ska det bli, gammal pop, alltså typ fem år tillbaka i tiden, det är roligt när gamla klubbar väcks till liv för en kväll, nostalgi, älskar’t. Jag har funderat mycket över det här när man börjar hänga med en ny kille även, liksom i processen av dejtande blir man så sjukt less på sig själv. Jag märker hur jag liksom berättar samma saker, drar samma anekdoter, vet när den andra personen kommer tycka att jag är charmig, jag vet när jag är knäpp, för folk tycker alltid jag är knäpp, tror det beror på min frispråkighet, jag vet att jag är bra på vissa saker, vinner alltid över lite känslor när jag gör vissa saker. Alltid samma mönster, nya dudes men jag är likadan. I slutändan blir jag nog mest less på mig själv. Det är då allt går åt helvetet.