Ni vet när allt känns rätt trist och att man bara liksom står å trampar på samma ställe och gropen under en blir bara djupare å djupare och till slut står man fast där med fötterna alldeles nerskitade och hopplösheten infinner sig som en objuden gäst och man ba OKEJ JAG GER UPP!!!
I alla fall, men den känslan i bakfickan blev det ett nytt år. Jag började äta medicin igen mot min nedstämdhet och jag bestämde mig för att söka in till högskolan och för varje morgon som kom kändes det lite lite lättare. När jag blev glad kändes det ärligt och luftigt, nåt jag saknat så sjukt mycket.
Mitt i detta kommer det fram en kvinna till mig på mitt jobb, jag hinner precis tänka att hon ser ut som en person som jag skulle tycka om när hon säger att hon läser min blogg, att hon precis fått barn och att min blogg är till hjälp. Jag blir så generad och glad å jag babblar säkert nåt osammanhängande och försöker dölja min överpeppade tacksamhet. Säger hejdå och ångrar mig så mycket att jag inte hinner säga tack igen för hennes fina ord, men sen slog det mig att hon ju läser min blogg så HALLÅ TACK FÖR DINA FINA ORD, DU GJORDE MIG SÅ HIMLA GLAD.
Tack även till dig Maria som skev till mig på facebook, tack för påminnelsen om att jag är bra, glömmer som bort det till och från. Tack fina du.
Har även idag anmält mig till matte B och högskoleprovet. Nu jävlar!
x
Mina bestyr 
Jag har också träffat dig på ditt jobb men då blev JAG så sjukt nervös så jag vågade inte säga nåt fast jag hade velat säga nåt coolt eller snällt, för jag har också läst din blogg länge å tycker den är så bra å du sätter bra ord på dåligt mående.
Då vill jag också passa på att tacka. Tack för inspiration och tack för ärlighet. Heja dig!
Vilket jävla bra år du har framför dig! You go girl!
Ja. Tack. Du är ärlig och alldeles yberhärlig. Gör detta till ditt och dina kids bästa år. Det kommer bli grymt. Jag fann din blogg för inte så himla länge sedan men satt helt fängslad och läste och läste och kollade på alla magiskt fina bilder på dina raringar till ungar. Jag brukar skriva mycket själv, och påmindes om den identiteten och tiden, då jag bläddrade igenom din blogg. Kastades tillbaka till minnen då mina tangenter gick i högvarv och har åter börjat skriva tack vare dig. Så tack. Du ger så mycket mer än du tror. Stay strong girl!
Hej! Det var jag! Jag var så så glad efteråt, att jag öppnade munnen och sa det jag tänkte. Nästa gång vi stöter på varandra kommer jag säga hej igen.
Kram, Malin
Spännande, vad är det du drömmer om att plugga? Allt behöver man inte högskolan till. Ibland behöver man bara en dröm (plus driv/vilja). Lycka till