Våra lediga dagar är slöa, vi gör så lite som möjligt, vi pysslar som på och tar hand om varandra, bråkar lite då och då, blir galna på varandra, säger förlåt, skrattar, skämtar om päron och bananer, kryddar oss själv och klappar varandra på axeln. Vi fungerar bra vi tre.
Julian vill att jag ska sjunga ”en sommartid nu kommer” precis hela tiden men gråten i halsen sätter stopp för det och han förstår inte varför jag grinar åt den låten. Det är svårt att förklarar för en fyraåring om barnkörer i kyrkan och om framtiden. Om att vara rädd för att fucka up och om att sommaren är lite vemodig ibland. Jag tänker att jag letar upp låten på www, för www lär inte sätta gråten i halsen.
Mina bestyr 
Hej Teres! Har följt din blogg i flera år men aldrig kommenterat. Vill bara säga att ni är väldigt fina! Från Carolina
Vad är det för förändring du pratar om?
Vad fina ni är!
Fint inlägg. Kram!
Det du skriver känns så ärligt och så fint på något vis. Ni är också fina.
Fina ni är. Det kommer å ljusna. Ta hand om varandra.
Fine!